tisdag 30 november 2010

Din eller Min Verklighet....?

Du säjer:
-Men du som är så stark, så modig... Hur orkar du?
Men det är jag ju inte svarar jag.
Jag orkar ju inte....
Jag orkar inte och jag är rädd, rädd för allt, to.m för mig själv stundtals!

Du som är så mjuk, säjer du.
Så förstående, varm och klok.
- Jag..? som sårar, skövlar och sprider mörker, svarar jag.

Jag tittar på dej och ser en otroligt vacker kvinna. En klok, varm, närvarande kvinna som fått sin beskärda del av livets hårda.
Som vägrar ge upp, som på ngt sätt likt alkemisten omvandlar hårda ord till mjuka smekningar.

Jag ser på dej och hänförs av din utstålning, ditt lugn, din trygghet.

Vad ser du när du ser på dej själv??

Tack för idag, tack för att du lyssnade, tack för att jag fick dela dina tankar, dina erfarenheter.
Kanske kommer du en dag att förstå hur viktig du är för mig!!

2 kommentarer:

Gunilla sa...

saknar ord... va den finaste komplimang jag någonsin fått... KRAM GUNILLA

Unknown sa...

vackert skrivet!