Ensamheten är min ständige följeslagare, har alltid varit så och frågan jag ställer mig är om det någonsin kommer gå över?
Kommer ångesten någonsin lämna min kropp, kommer det mörka sluta förtära mitt sinne?
Kommer jag någonsin bli som Er...... Ni avundsvärda som får tillvaron att fungera, ni som drar runt vardagen med jobb, socialt liv, familj....
Eller kommer jag ta en dag, en dag till, ytterligare en dag...... i taget. Låta målet vara att ta mig igenom ytterligare en dag av oro, ångest och ensamhet. Kvällarna är värst, nätterna olidliga, morgnarna uthärdliga och så är där en liten stund mitt på dagen då allt faktiskt känns nästan helt okej!!!
Hittar jag meningen så kommer jag hitta nyckeln till skrinet i mitt bröst, där jag låst in ensamheten.
Jag letar väl på då........................
Föresten så tror jag att Katten är sur på mig. Jag fattar inte vad jag har gjort. Allt var frid och fröjd när jag gick till jobbet i dag, men sen jag kom hem så har hon knappt pratat med mig. Hon har faktiskt inte ens varit i samma rum som mig. och jag som inte ens har dammsugit idag.
Idag har jag frostat av frysen.
Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar