Acceptans

Minns hur det kändes när jag satte mig i skolbänken sist.
Bultande hjärta och svetten rinner, paniken växer och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska kunna få in precis alla kroppens alla 690 muskler och alla 200 små benbitar i mitt värkande huvud...
Alla, precis ALLA kan förmodligen redan detta och det är bara jag som aldrig kommer fatta....

Just så känner jag mig i detta nu.
Känns som om jag satt mig i skolbänken igen, i livets skola.
Brevet från kära Spådamen har fått mina tankar och känslor att gå på högvarv, det känns som om jag är något på spåren.
Jag hör inte hemma här, det har jag vetat länge, jag har sökt med ljus och lykta efter mitt hem. Rivit mig blodig när jag kämpat mig fram genom de törnen och snår som kallas livet.
Sårat människor och blivit sårad själv i min desperata jakt efter tryggheten och värmen.

Spåkvinnan gav mig en hemläxa. den kallas ACCEPTANS.  Jag är här nu, jag lever här och nu vare sig jag vill det eller inte och jag måste acceptera det. Först då kommer jag hitta lugnet.

Och en sak till som livet lärt mig.... Jag behöver faktiskt inte kunna namnet på PRECIS alla små muskler i hels kroppen, huvudsaken är att jag har övergripande kunskap och  att jag vet var jag lätt kan få tag på informationen jag behöver.

JUST SOM I SJÄLVA LIVET
JAG BEHÖVER INTE HA ALLA SVAR, DET ÄR INTE DÄRFÖR JAG ÄR HÄR !!!

Min livsläxa består kanske just av att hitta mitt sätt att existera i denna värld, på mitt sätt.
Acceptera att mitt sätt inte alltid ser ut som alla andras. Men det är ett bra och fint sätt, för det är mitt.

Kärlek och ljus